onsdag 10 februari 2010

Häromdan

Häromdan fick vi besök av kusin-Pär, här mer populärt kallad Farbror Pär.
Han hade med sig godsaker och leksaker från Vaxholm, bl a en lekborg som Rasmus gillar skarpt. Vi var lite osäkra omn vi var redo för besök, vi har ju bara känt Rasmus i knappa två månader. Den oron visade sig lyckligtvis vara obefogad.
Rasmus gillar Farbror Pär, som även är fotograf till de safaritypiska bilderna nedan.

När vi nu får besök från Sverige så vill vi ju såklart försöka ordna någon begivenhet, tja, företrädesvis en safari. Vi kontaktade Salash som är en erkänt duktig guide. Vi mjukstarar med en tur i Nairobi National Park. En park som ligger några kilometer från där vi bor.



Babianer


På väg till att titta på krokodil



Krokodil


En ung lejonhane som latar sig i solen.





Rasmus och pappa vid frukost-stoppet.



Frukost



En Impala



Zebror


Några impalas


Fågel som samlar ödlar, som de sedan hänger upp i trädet.





Giraff, nära.


Giraff, nyfiken


Strax vi kommit in i parken fick vi se lejon på vägen, nära.






En vanlig dag vid poolen.


Häromdan fick vi ytterligare en träff med nyanlända svenskar. Vivekas goda vän Helen's bror med familj valda att semestra i Kenya med omnejd i en månad.
Jag och Pär träffade familjen på Java House, språkade en stund, mycket trevligt. Med oss fick vi ett paket från Helen och hennes familj.
Helen: Viveka hälsar särskilt, det kom tårar.

Häromdan bestämde vi, inkl. Pär, och våra danska vänner och att vi skulle åka in till stan. Vi bestämde oss för att ta bussen. Den kostar 30 Ksh(3 kr) och är trots allt billigare än att åka med Jimbo. Utanför Nakumatt Junction, intill Ngong road finns något som liknar en vanlig busshållsplats. Olika busslinjer och diverse matatus stannar där för att ta upp, och släppa av folk. Linje 46 kommer in , vi krånglar oss fram i den ganska så glesa folkmassan. "Han rotade i din väska" hör jag Minna säga(på danska). Visst, i yttre facket på ryggsäcken, som hängde på ryggen, hade jag lagt med kameran. Jag slängde av mig ryggan, kameran var borta, strax bakom bussen smet en munkhuveklädd figur iväg. En dam blev hårt knuffad då han upptäckte att han var iakttagen. Ingen blev dock skadad, kameran var en enklare kompaktkamera, mer lärdomen var nyttigt - Nairobi är ett storstad med stora klasskillnader och påtaglig fattigdom, därav en medföljande hög kriminalitet. Vår Jimbo berättade att inte ens han, en local, vågar sig ut efter mörkrets inbrott. Han påtalar att det finns många som har svårt att hitta mat för dagen och i desperation då Nairobbar någon.

Häromdan fick Viveka tillbaka lite sjukdom, lite dålig i magen men förhoppningsvis behövs inget sjukhusbesök denna gång. Hon köpte torkade blåbär, jovisst, 56 kr för två glas blåbärssoppa blev det, billig medicin eller hur?
Om man krasst hade fått önska bort en grej från Nairobi så är det risken att få i sig bakterier. Vi är duktiga tycker jag på att undvika att äta "fel" mat och att tvätta händer, sprita händer, då det känns relevant. Men på något sätt så utsätts man ständigt för att få en dålig mage.

Häromdan köpte pappan hydrokortison salva. Efter mycket badade i poolen med Rasmus så uppstod utslag som förmodligen kommer sig av mycket klor
(och kanske diverse annat) i poolen. Provade även antihistamin som Pär hade med sig, med det var kortisonet som gjorde susen.

Häromdan åkte Pär hem, rättare sagt igår. Det känns tomt. Det är verkligen roligt med besök. Det blir en kontakt med en verklighet som är konstant på något sätt.
Nu står hans rum tomt. Eller, ja, gästrummet. Nu väntar vi in nästa besök, det blir Farfar Svein som förhoppningsvis kommer i mars/april. Vi hoppas då kunna boka in en Micato resa till Masai mara. En safari många adoptivfamiljer här gjort och rekommenderar.

Häromdan slog den mig att jag faktiskt haft några tårfria dagar nu det senaste. Tror även mamma haft det, fast dom är helt klart färre.
Det kommer glädjetårar av två anledningar:
- Pappa och mamma älskar Rasmus och är så glada och tacksamma för att de har fått honom.
- Rasmus ser ibland riktigt glad och lycklig ut och det känns också oerhört skönt. Det känns som han är glad för att ha fått sin mamma och pappa.

4 kommentarer:

  1. Hej på er!! Vilka härliga bilder och roligt med lite ny info!! Ser ut som Fredrik har övat in en ny kamerapose... Ser bra ut!!! ;)
    Att snön har bestämt sig för att ligga kvar är väl ingen nyhet för er men jag påpekar det ändå.
    Annars är allt som vanligt här.
    Hoppas att blåbärskuren fungerade och att magbaskiluskerna ger med sig.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Hej! och Äntligen lite nyheter på bloggen! Va kul att farbror Pär kom ner och hälsade på! Och att ni fick se massa roliga djur på riktigt! Hörde att Pär var och hälsa på hos massajerna också!
    Magtrubbel kanske man får räkna med där nere, men efter att ha haft det här hemma i en vecka så känns det som att man vet hur det funkar.....Men kanske pappa/farfar ska ta med lite blåbärssoppa som blev över från vasaloppet i mars =)eller kanske Imodium?
    Läset om era glädjetårar och tårade själv upp en aning!
    Ha det bra så länge och njut! Njut! Njut! I juni nångång kommer vi! och då blir det inte en lugn stund ha ha ha!

    SvaraRadera
  3. Klart ni fäller glädjetårar både över att ni har en så fin pojke och att ni ser att han trivs med er och mår bra.Blir lite tårögd själv.Vi ska snart ha mat-och kortkväll igen, synd att du inte kan vara med Viveka.Men vi tänker mycket på dig och familjen.Så på ett sätt är du med i alla fall.Kram/Elisabeth

    SvaraRadera
  4. Hejsan!
    Fina inlägg ni gör. Och de är väldigt roligt att se kort från safarin. De finns en bock som heter Oryx som är väldigt vacker tycker jag.
    Väldigt roligt att följa er på resan måste jag säga ännu en gång.......jättespännande.

    MVH Mia

    SvaraRadera