Första pussen

[Fredrik]
På Alla hjärtans dag så hade mamma gjort ett fint arrangemang som Rasmus ville ge till vår granne Silja. Nåväl, han kanske inte tänkte så, men vi gick över till våra danska vänner, Rasmus bärandes buketten. Det blev en hett möte, Silja blev överväldigad och ville betala tillbaka med att pussa Rasmus. Dagen innan hade också inslag av pusskalas.
Silja är riktigt på, Rasmus inte lika mycket men han gillar det. Tror nu att han ligger bra till hos Silja.

Vi provade att gå ur våra gängor häromdan, dvs gå höger istället för vänster när vi lämnar vi Riara close väg. Inte så avancerat men vi ville se något annat. Strax efter vänstersvängen upptäckte vi en nyöppnad restaurang - Valencia gardens. Vi fick en visning genom hela huset, som tidigare varit bebott av en högre poliskonstapel.
Vi gillade det vi såg! Hela stället kändes som en blandning av Frankrike, Spanien, på något sätt. Stor uteterass, med bar. En stor tillgänglig trädgård, där barnen kunde gå omkring. På kvällen gick vi och J,M & S dit för att äta kvällmat, och det kändes prisvärt och riktigt bra. Och detta endast några hundra meter från där vi bor, dit går vi igen!

Tack vare att det finns så många adoptivföräldrar här, så händer det alltid något, nästan per automatik. Igår var det en liten fest vid poolen, fredagar är samling vid svenska skolan, söndagar är det fotboll... Viveka och Rasmus åkte till museum idag, medans jag kurerar en mindre förkylning, förmodligen från mycket poolbadande. Det finns mycket initiativrikedom bland föräldrarna här, vilket gör att det inte känns långtråkigt, alls, i alla fall inte än.
Familjen M har varit här i elva månader, kanske närmre tolv och är ännu inte hemma.
Familjen G däremot har gjort klart det mesta inom 6 månader och kommer förhoppningsvis och sannolikt hem innan genomsnittstiden som är c:a nio månader. Ja, allt mellan 7-12 månader verkar fortfarande var tiden man behöver planera efter.

Vi har haft ett andra besök av vår, eller rättare sagt, Rasmus Guardian - Pamela. Hon ser efter att Rasmus har det bra och är liksom hans garant att han har det bra.
Det är blandade erfarenheter familjerna här har av guardian. Hittills är hon dock helt underbar. Hon känns som ett stöd, en extra mormor/farmor, istället för en övervakare av oss. Hon gillar Rasmus, det gör alla, och till nästa träff har hon bjudit hem oss till henne hus! Och vi har en plan om att åka att hälsa på hennes syster, som bor på landet och driver en välgörenhetsorganisation av något slag.

Idag är Rasmus 16 månader.