[Fredrik]
Rasmus fullkomligt slukade mammas köttbullar idag. Hans två små risgryn tuggade sig snabbt igenom tre halvstora köttbullar, efter kvällsmaten(!), hoppas magen tål löken. Idag har varit en underbar dag, pappa och Rasmus hängde vi poolen på förmiddagen, medans mamma gick och handlade. Han sov en dryga timme efter lunchen sedan gick hela familjen ned till poolen igen. Mycket barn, både adoptivbarn och barn till Kenyaner som bor här på Riara.
Rasmus har badat mycket idag, både med mamma och pappa, han plaskar orädd i båda våras famnar. Pappa bränt sig, nu är sommaren här, vet ej gradantal, men gissar dryga 25 grader. Imorgon blir det fotboll på svenska skolan.
Idag har varit en perfekt dag, inga av oss skulle nog velat att den sett annorlunda ut. Vet inte vad som skall toppa det här, kanske att kusin-Per kommer på besök från Vaxholm imorgon...
lördag 30 januari 2010
måndag 25 januari 2010
Dr Ounda
[Fredrik]
Hoppas det inte det blir en trend, det här med att åka till Nairobi Hospital. Förra söndagen var det ju mammas och Rasmus som var där, denna söndagen var det pappas tur. Hans feber vill inte ge med sig, efter en dryg vecka med relativ hög feber så insåg jag att kroppen inte fixar detta själv. Är inte så förtjust att åka till sjukhus endast pga en "förkylning", men här i Kenya kan det ju vara andra åkommor som vara vara än mer olustiga. Tog prover för 900:- efter diagnos av Dr Ounda, som för övrigt upplevt Stockholm under två månader. En tydlig infektion som nu behandlas med antibiotika och paracetamol(!). Frågade om paracetamolen verkligen behövdes, kände att jag klarar mig utan den, men doktorn var mycket tydlig, effekten blir bättre om man gör denna combo, nåväl.
Wow, internet, wow ström. Ja de senaste dagarna har de varit en bristvara som ingjuter ett leende var minut de är fungerar. Att fråga etfer anledning till strömavbrott känns ganska meningslöst, någonstans har det pajat helt enkelt. Men varför adsl'en endast fungerar stokastiskt känns svårare att förstå, svaret man får är dock tydligt: "Somebody is working on it."
Efter snart fem veckor i Nairobi så begriper jag väldigt lite om hur saker och ting hänger ihop. Det märks tydligt att den måttstock som man har med sig hemifrån används flitigt med det är såklart inte rättvist, Kenya är ett relativt välmående och fungerande land, mätt med afrikanska mått. Det nairobianska/kenyanska folket är oerhört trevligt, vi träffar mycket folk så fort vi är utanför området vi bor. Sverige och Kenya ligger också väldigt långt ifrån varann på sekulariseringsskalan(kanske inte så mycket praktisk som utövningsmässigt men ändå). Alla, ja, jag tror alla är religiösa i något riktning, mest kristna. Som kontrast till de kristna värderingarna, såsom vi känner till dem, så verkar flera delar av det kenyanska samhället lida av korruption, ser inte var detta rimmar med den religiösa övertygelsen.
Vi gillar folket, vädret(förmodlingen naturen när vi tar oss tid till rese-äventyr), men vissa saker gör att man förundras, lite kritiskt. Med risk för att låta raljerande så vill jag ändå ge ett exempel: Vi har har en lyxlägenhet, det kan man nog säga, den finns två stora backup batterier som tar vid i händelse av strömavbrott, mycket fiffigt. Det är dock endast enskilda uttag som det backar upp: varmvattenberedare, micro och tvättmaskin, men inte kylskåpet! Det finns flera sådana här små nyanser som gör att man funderar: hur tänkte dom här?
Immaculate: vi köper städhjälp, lyx, visst, men sammantaget tror jag alla inblandade mår bra av det. Vi har en tjej vars katolska dopnamn är just: Immaculate, mycket passande namn, eller hur? Hon kommer två gånger i veckan och röjer igenom hela lägenheten på fyra timmar. Vi delar henne med våra danska vänner mittemot, som fick tag på henne någonstans. Vi betalat henne 3000 Ksh i månaden.
En pionjär, eller ja, åtminstone en av de första adoptivfamiljena, åker hem inom två veckor. Halva familjen N är hemma och snart åker den andra halvan hem. Som en avslutningspresent fixad pappa Magnus till stor grillfest här på
Riara. Två stora grillar, en habil PA-anläggning(!) samt diverse tillhörande attiraljer. Vissa vet hur saker och ting fungerar här. Mycket skickligt arrangerat!
En härlig grillfest blev det, Rasmus fick bl a träffa Isak igen och mamma och pappa fick äntligen träffa Isak's mamma och pappa Jaap och Fimke. Isak och Rasmus låg i samma sovrum på barnhemmet och är jämngamla.
Rasmus älskar att ha folk omkring sig, särskilt barn. Han fick träffa några av barnen från Gemina också, tror dock han saknade några andra därifrån...
Han sover ganska bra, de senaste dagarna har han vaknar på natten och varit
ledsen, med det går att trösta honom och snart somnar han om. Han sover mindre efter lunchen, c:a 45 minuter, vet ej varför, men han verkar inte behöva mer just nu. Han äter nästan lika mycket som mamma och pappa. är mest glad genom dagen. Han har lite nya läten, och lite högre men det är inget som låter som ord, hans favorit är fortfarande "dä/där"! Nästa stora steg i utvecklingen är de första fotstegen. Mamma gissar att han går inom 2,5 vecka. Susan och Guardian Pamela inom 1,5 vecka, pappa tror det tar lite längre, 3,5 vecka, fortsättning följer.
Han ändrar beetende lite grann över tiden. Tidigare på morgonen skulle han alltid kvick upp och iväg, nu kan han dröja kvar en stund och mysa med mamma och pappa. Igår vaknade han på natten och låg vaken en stund i mörkret utan att behöva något mer, han såg sig omkring lite grann, bestämde sig sedan för att somna om.
Har köpt en billig näshårssax på Junction.
Lite bilder:
Ett antal apor visar sig ibland på Riara.
Becca, mamma och Rasmus
I stan, Biachara street, barnkläder mest.
Riara apartment. nedåt poolområdet, vi bor högst upp, ungefär ihöjd med därifrån korten är taget.
Mellanvåning är vårt residens, fyra rum&kök.
Grillfest vid poolen.
Pappa och Rasmus vid hans lekhörna. Familjebilder uppsatta i hans höjd.
Mamma shoppar kläder.
Poolfesten igen.
Pappa med Rasmus samt två av våra favoritdanskar: Silja och Jeppe.
Hoppas det inte det blir en trend, det här med att åka till Nairobi Hospital. Förra söndagen var det ju mammas och Rasmus som var där, denna söndagen var det pappas tur. Hans feber vill inte ge med sig, efter en dryg vecka med relativ hög feber så insåg jag att kroppen inte fixar detta själv. Är inte så förtjust att åka till sjukhus endast pga en "förkylning", men här i Kenya kan det ju vara andra åkommor som vara vara än mer olustiga. Tog prover för 900:- efter diagnos av Dr Ounda, som för övrigt upplevt Stockholm under två månader. En tydlig infektion som nu behandlas med antibiotika och paracetamol(!). Frågade om paracetamolen verkligen behövdes, kände att jag klarar mig utan den, men doktorn var mycket tydlig, effekten blir bättre om man gör denna combo, nåväl.
Wow, internet, wow ström. Ja de senaste dagarna har de varit en bristvara som ingjuter ett leende var minut de är fungerar. Att fråga etfer anledning till strömavbrott känns ganska meningslöst, någonstans har det pajat helt enkelt. Men varför adsl'en endast fungerar stokastiskt känns svårare att förstå, svaret man får är dock tydligt: "Somebody is working on it."
Efter snart fem veckor i Nairobi så begriper jag väldigt lite om hur saker och ting hänger ihop. Det märks tydligt att den måttstock som man har med sig hemifrån används flitigt med det är såklart inte rättvist, Kenya är ett relativt välmående och fungerande land, mätt med afrikanska mått. Det nairobianska/kenyanska folket är oerhört trevligt, vi träffar mycket folk så fort vi är utanför området vi bor. Sverige och Kenya ligger också väldigt långt ifrån varann på sekulariseringsskalan(kanske inte så mycket praktisk som utövningsmässigt men ändå). Alla, ja, jag tror alla är religiösa i något riktning, mest kristna. Som kontrast till de kristna värderingarna, såsom vi känner till dem, så verkar flera delar av det kenyanska samhället lida av korruption, ser inte var detta rimmar med den religiösa övertygelsen.
Vi gillar folket, vädret(förmodlingen naturen när vi tar oss tid till rese-äventyr), men vissa saker gör att man förundras, lite kritiskt. Med risk för att låta raljerande så vill jag ändå ge ett exempel: Vi har har en lyxlägenhet, det kan man nog säga, den finns två stora backup batterier som tar vid i händelse av strömavbrott, mycket fiffigt. Det är dock endast enskilda uttag som det backar upp: varmvattenberedare, micro och tvättmaskin, men inte kylskåpet! Det finns flera sådana här små nyanser som gör att man funderar: hur tänkte dom här?
Immaculate: vi köper städhjälp, lyx, visst, men sammantaget tror jag alla inblandade mår bra av det. Vi har en tjej vars katolska dopnamn är just: Immaculate, mycket passande namn, eller hur? Hon kommer två gånger i veckan och röjer igenom hela lägenheten på fyra timmar. Vi delar henne med våra danska vänner mittemot, som fick tag på henne någonstans. Vi betalat henne 3000 Ksh i månaden.
En pionjär, eller ja, åtminstone en av de första adoptivfamiljena, åker hem inom två veckor. Halva familjen N är hemma och snart åker den andra halvan hem. Som en avslutningspresent fixad pappa Magnus till stor grillfest här på
Riara. Två stora grillar, en habil PA-anläggning(!) samt diverse tillhörande attiraljer. Vissa vet hur saker och ting fungerar här. Mycket skickligt arrangerat!
En härlig grillfest blev det, Rasmus fick bl a träffa Isak igen och mamma och pappa fick äntligen träffa Isak's mamma och pappa Jaap och Fimke. Isak och Rasmus låg i samma sovrum på barnhemmet och är jämngamla.
Rasmus älskar att ha folk omkring sig, särskilt barn. Han fick träffa några av barnen från Gemina också, tror dock han saknade några andra därifrån...
Han sover ganska bra, de senaste dagarna har han vaknar på natten och varit
ledsen, med det går att trösta honom och snart somnar han om. Han sover mindre efter lunchen, c:a 45 minuter, vet ej varför, men han verkar inte behöva mer just nu. Han äter nästan lika mycket som mamma och pappa. är mest glad genom dagen. Han har lite nya läten, och lite högre men det är inget som låter som ord, hans favorit är fortfarande "dä/där"! Nästa stora steg i utvecklingen är de första fotstegen. Mamma gissar att han går inom 2,5 vecka. Susan och Guardian Pamela inom 1,5 vecka, pappa tror det tar lite längre, 3,5 vecka, fortsättning följer.
Han ändrar beetende lite grann över tiden. Tidigare på morgonen skulle han alltid kvick upp och iväg, nu kan han dröja kvar en stund och mysa med mamma och pappa. Igår vaknade han på natten och låg vaken en stund i mörkret utan att behöva något mer, han såg sig omkring lite grann, bestämde sig sedan för att somna om.
Har köpt en billig näshårssax på Junction.
Lite bilder:
Ett antal apor visar sig ibland på Riara.
Becca, mamma och Rasmus
I stan, Biachara street, barnkläder mest.
Riara apartment. nedåt poolområdet, vi bor högst upp, ungefär ihöjd med därifrån korten är taget.
Mellanvåning är vårt residens, fyra rum&kök.
Grillfest vid poolen.
Pappa och Rasmus vid hans lekhörna. Familjebilder uppsatta i hans höjd.
Mamma shoppar kläder.
Poolfesten igen.
Pappa med Rasmus samt två av våra favoritdanskar: Silja och Jeppe.
måndag 18 januari 2010
Dr Brown
[Fredrik]
Rasmus är frisk och väger 9,3 kg. Skönt tycker mamma och pappa. Besöket hos Dr Brown på Nairobi Hospital föranledes dock av annan anledning, mamma Viveka var inte kry i kroppen, framför allt problem med magen. Igår åkte vi taxi med Jimbo till just Nairobi Hospital, just det sjukhustet på rekommendation av Jimbo, för att undersöka mamma. Samtidigt passade vi på att undersöka Rasmus ihängande hosta. Rasmus fick hostmedicin och anti-histamin, och sov bättre redan första natten. Mamma fick diverse piller mot sitt magont, som sannolikt är förorsakats av dålig mat, det hittades mycket bakterier vid provtagning, hon måt idag också mycket bättre. Lite läskigt var det att åka till sjukhus här, då man inte vet hur det funkar, bra eller dåligt. Vi blev positivt överraskade, nästan ingen väntetid på "emergence entry" , mamma och Rasmus fick träffa varsin läkare nästan per omgående. Rasmus och pappa åkte hem tidigare än mamma, då mamma fick vänta på provsvar. Mamma fick vänta trekvart på provsvar från labbet(vilket svensk sjukhus klarat det) och var hemma c:a 2 timmar efter oss. Sedan var det pappas tur, eller otur rättare sagt, han fick feber och har varit matt i c:a 2 dagar, men idag tror jag inte det finns så mycket feber kvar i kroppen. Visst är det svårt att sköta en småbarnfamilj där mamman är däckat av bakterier i blod och mage och pappan har 38,6 i feber, men det går, eftersom vi har världens härligaste Rasmus boende hos oss!
Vi har hunnit handla lite nödtorft också. Vi åkte till Biachara street med J,M & S häromdagen. In till stan. SKönt att se stan, en storstad, lite varm, ganska ok ordning på trafiken. Vi inhandlade bl a stol till Rasmus, påslakan, skor, leksak, kläder, sax. Alla affärer drivs av indier, vad det verkar. Vissa saker är jättebilligt, medans annat kostar som hemma. Pruta skall man alltid göra, glömmer dock lätt bort att priserna är låga från början, pappa prutade 20 Ksh(2 kr) på ett par simpuffar, känns lite onödigt så här i efterhand.
Det sista är ännu inte sagt vad gäller hyreskontraktet, det är skillnad på hur man kommer överens, mellan Sverige och Kenya, men landlorden's man - David, känns förtroendeingivande, så det skall nog också landa bra.
Rasmus sover nu mycket bättre, vi hoppas att de tröstlösa nätter är över. Igår sov han också utan att gå in i propeller-mode allt för mycket, nej, han verkar mer tillfreds med livet. Det gör pappa och mamma lyckliga.
PS. Det är roligt att se vilka som läser, via kommentarerna. DS
Rasmus är frisk och väger 9,3 kg. Skönt tycker mamma och pappa. Besöket hos Dr Brown på Nairobi Hospital föranledes dock av annan anledning, mamma Viveka var inte kry i kroppen, framför allt problem med magen. Igår åkte vi taxi med Jimbo till just Nairobi Hospital, just det sjukhustet på rekommendation av Jimbo, för att undersöka mamma. Samtidigt passade vi på att undersöka Rasmus ihängande hosta. Rasmus fick hostmedicin och anti-histamin, och sov bättre redan första natten. Mamma fick diverse piller mot sitt magont, som sannolikt är förorsakats av dålig mat, det hittades mycket bakterier vid provtagning, hon måt idag också mycket bättre. Lite läskigt var det att åka till sjukhus här, då man inte vet hur det funkar, bra eller dåligt. Vi blev positivt överraskade, nästan ingen väntetid på "emergence entry" , mamma och Rasmus fick träffa varsin läkare nästan per omgående. Rasmus och pappa åkte hem tidigare än mamma, då mamma fick vänta på provsvar. Mamma fick vänta trekvart på provsvar från labbet(vilket svensk sjukhus klarat det) och var hemma c:a 2 timmar efter oss. Sedan var det pappas tur, eller otur rättare sagt, han fick feber och har varit matt i c:a 2 dagar, men idag tror jag inte det finns så mycket feber kvar i kroppen. Visst är det svårt att sköta en småbarnfamilj där mamman är däckat av bakterier i blod och mage och pappan har 38,6 i feber, men det går, eftersom vi har världens härligaste Rasmus boende hos oss!
Vi har hunnit handla lite nödtorft också. Vi åkte till Biachara street med J,M & S häromdagen. In till stan. SKönt att se stan, en storstad, lite varm, ganska ok ordning på trafiken. Vi inhandlade bl a stol till Rasmus, påslakan, skor, leksak, kläder, sax. Alla affärer drivs av indier, vad det verkar. Vissa saker är jättebilligt, medans annat kostar som hemma. Pruta skall man alltid göra, glömmer dock lätt bort att priserna är låga från början, pappa prutade 20 Ksh(2 kr) på ett par simpuffar, känns lite onödigt så här i efterhand.
Det sista är ännu inte sagt vad gäller hyreskontraktet, det är skillnad på hur man kommer överens, mellan Sverige och Kenya, men landlorden's man - David, känns förtroendeingivande, så det skall nog också landa bra.
Rasmus sover nu mycket bättre, vi hoppas att de tröstlösa nätter är över. Igår sov han också utan att gå in i propeller-mode allt för mycket, nej, han verkar mer tillfreds med livet. Det gör pappa och mamma lyckliga.
PS. Det är roligt att se vilka som läser, via kommentarerna. DS
torsdag 14 januari 2010
Snart installerade
[Fredrik]
Nu har flytten gått, från Gemina Court till Riara Apartments. Det känns jättebra. Vi har äntligen packat upp våra väskor
, fått igång ett fungerande kök samt fått till en egen säng till Rasmus! Jo, vi flyttade in en extra säng som vi placerat
intill vår, och det känns bra, för alla tror jag. Boendet är viktigt för oss, det är många parametrar som avgör hur och var man bor.
Vi har fått mycket vi saknat, men också en känsla av saknad. Vi kommer klart sakna det skön poolhängen på Gemina, tror och hoppas
dock att det är lika bra här på Riara. Internet funkar här bättre, i alla fall känns det så. Vi har köpt ett router och
ett abonnemang med "fri surf". Tror det betyder just endat "fri surf", vi kommer inte ohämmat ut på Internet utan loggar in och får gissningsvis endast tillgång till inloggad HTTP. Jag plockade nog med vår IP-telefoni förgäves, det får bli Skype istället.
Stort tack till Minna och Jeppe som såg till att det blev installerat då vi var i flyttläge hela gårdagen, undrar om dom betalat också...
Vi ser nya sidor av Rasmus nästan varje dag, flytten till Riara blir mycket bra för honom, här finns stora ytor som vi
redan provat med cykeln, och det märks att han gillar det. Han har hittat en nytt läte, samtidigt som han kom på att han stod för första gången(!), ett grymtande som var ett test av nya delar av stämbanden, vi lyckades få med det på video.
Agnes och vår advokat var på besök idag på förmiddagen. Agnes är föreståndare för Rasmus barnhem, ett barnhem som huserar c:a 200 barn
i olika åldrar. Advokat Mwenda känns också förtroendeingivande, det är han som skall lotsa oss igenom det Kenyanska rättssystemet. Det som förväntas av oss är mycket tydligt: tålamod och flexibilitet. Det är fortfarande rimligt att anta att vi behöver vara här i 9 månader, har vi otur kan det bli längre.
Nu har flytten gått, från Gemina Court till Riara Apartments. Det känns jättebra. Vi har äntligen packat upp våra väskor
, fått igång ett fungerande kök samt fått till en egen säng till Rasmus! Jo, vi flyttade in en extra säng som vi placerat
intill vår, och det känns bra, för alla tror jag. Boendet är viktigt för oss, det är många parametrar som avgör hur och var man bor.
Vi har fått mycket vi saknat, men också en känsla av saknad. Vi kommer klart sakna det skön poolhängen på Gemina, tror och hoppas
dock att det är lika bra här på Riara. Internet funkar här bättre, i alla fall känns det så. Vi har köpt ett router och
ett abonnemang med "fri surf". Tror det betyder just endat "fri surf", vi kommer inte ohämmat ut på Internet utan loggar in och får gissningsvis endast tillgång till inloggad HTTP. Jag plockade nog med vår IP-telefoni förgäves, det får bli Skype istället.
Stort tack till Minna och Jeppe som såg till att det blev installerat då vi var i flyttläge hela gårdagen, undrar om dom betalat också...
Vi ser nya sidor av Rasmus nästan varje dag, flytten till Riara blir mycket bra för honom, här finns stora ytor som vi
redan provat med cykeln, och det märks att han gillar det. Han har hittat en nytt läte, samtidigt som han kom på att han stod för första gången(!), ett grymtande som var ett test av nya delar av stämbanden, vi lyckades få med det på video.
Agnes och vår advokat var på besök idag på förmiddagen. Agnes är föreståndare för Rasmus barnhem, ett barnhem som huserar c:a 200 barn
i olika åldrar. Advokat Mwenda känns också förtroendeingivande, det är han som skall lotsa oss igenom det Kenyanska rättssystemet. Det som förväntas av oss är mycket tydligt: tålamod och flexibilitet. Det är fortfarande rimligt att anta att vi behöver vara här i 9 månader, har vi otur kan det bli längre.
söndag 10 januari 2010
Nytt boende
[Fredrik]
vi har under tre dagar bestyrt med nytt boende för familjen Möller. Vi har inte lyckats växa in den första lägenheten
utan funderat mycket hur göra. I fredags tittade vi på den enda, inom rimlig tid, tillgängliga lägenheten på Gemina.
Den var klart roligare än den vi har, men den saknade något... Hade samma dag planerat in en träff hos familjen S, på Riara, två steg in i deras lägenheten var det enda som behövdes för att inse att vi är, trots mycket sommarstuge-boende i Alingsås, är väldigt västerländskt bekväma av oss. Familjen Minna o Jeppe var också på Riara, och efter snabbt övervägande bestämde vi oss för att se hur om vi kunde förhandla oss till ett bra kontrakt. Vi resonerade en ganska lång stund med vice-värden om våra behov om tak på hyreskostnad. Vi kom till slut överens och planerar att flytta in på fredag. Lägenheten är lite för stor och något för dyr, men för oss värt priset!
Rasmus har haft två jobbiga nätter, där han somnar lugnt men efter stund vaknar och är nästan otröstlig av förtvivlan.
Önskar att han på något sätt kunde säga var hans olycka består i, men så här under "bonding-tider" så måste vi lyhört försöka känna oss till hur han mår. Igår var det klart jobbigaste, han somnade som vanligt runt sju, men redan efter c:a 20 minuter vaknar han och gråter, gråter förtvivlat. Vi går upp med honom, han somnar om, vaknar, vi tar upp honom, han somnar och vaknar... runt halvtio kunde han till slut komma till ro, vår lille prins. Puhh, svårt att veta vad man skall göra, vi lider med honom och tröstar samtidigt.
Idag sov han tre timmar vid middag, somnade nästan direkt på kudden efter varit på oplanerat barnkalas hos familjen F. Fick smaka pannkaks-tårta med banan, mumsigt. Familjen F var de som gjorde oss lyckliga med sina kolakakor om ni minns.
Jag tror att det är mamma F som skall ha det största tacket för kakorna, men jag är inte helt säker...
vi har under tre dagar bestyrt med nytt boende för familjen Möller. Vi har inte lyckats växa in den första lägenheten
utan funderat mycket hur göra. I fredags tittade vi på den enda, inom rimlig tid, tillgängliga lägenheten på Gemina.
Den var klart roligare än den vi har, men den saknade något... Hade samma dag planerat in en träff hos familjen S, på Riara, två steg in i deras lägenheten var det enda som behövdes för att inse att vi är, trots mycket sommarstuge-boende i Alingsås, är väldigt västerländskt bekväma av oss. Familjen Minna o Jeppe var också på Riara, och efter snabbt övervägande bestämde vi oss för att se hur om vi kunde förhandla oss till ett bra kontrakt. Vi resonerade en ganska lång stund med vice-värden om våra behov om tak på hyreskostnad. Vi kom till slut överens och planerar att flytta in på fredag. Lägenheten är lite för stor och något för dyr, men för oss värt priset!
Rasmus har haft två jobbiga nätter, där han somnar lugnt men efter stund vaknar och är nästan otröstlig av förtvivlan.
Önskar att han på något sätt kunde säga var hans olycka består i, men så här under "bonding-tider" så måste vi lyhört försöka känna oss till hur han mår. Igår var det klart jobbigaste, han somnade som vanligt runt sju, men redan efter c:a 20 minuter vaknar han och gråter, gråter förtvivlat. Vi går upp med honom, han somnar om, vaknar, vi tar upp honom, han somnar och vaknar... runt halvtio kunde han till slut komma till ro, vår lille prins. Puhh, svårt att veta vad man skall göra, vi lider med honom och tröstar samtidigt.
Idag sov han tre timmar vid middag, somnade nästan direkt på kudden efter varit på oplanerat barnkalas hos familjen F. Fick smaka pannkaks-tårta med banan, mumsigt. Familjen F var de som gjorde oss lyckliga med sina kolakakor om ni minns.
Jag tror att det är mamma F som skall ha det största tacket för kakorna, men jag är inte helt säker...
torsdag 7 januari 2010
Ner o Upp
[Fredrik]
Nog är ett föräldraskap upp och ner över tiden, likaså i Nairobi. Igår hade vi, framför allt pappa, en jobbig dag.
Alldeles för lite sömn då en flaxande och skruvandes Rasmus mestadels låg på pappas sänghalva samt med oregelbundet näringsintag - ingen bra kombination. Därtill ingen täckning på mobilen och dålig täckning på Huawei's Safaricom installation. Nej, pappa behöver bli bättre på både sömn och mat, känner dock att det är på väg. Mamma gör ett strålande jobb med planering och liknade.
Idag däremot har varit en fantasisk dag, framför allt för att vi ser att Rasmus börjar öppna uppsig mer och mer - det märks att han gillar mamma och pappa! Vi tog en utflykt till Ya-Ya centers Java house runt tre-tiden, Rasmus frukt medtagen, viktigt! Mamma tog en toast och pappa en grillad tilapia - en inhemsk söt-vatten fisk som är jättegod. Väl ätna så fick vi en trevlig överraskning, vi träffade halva familjen S, med tillhörande mormor, vi hoppas få träffa dom mer!
Rasmus somnade idag utan den nästan sedvanliga tokgråten, mamma och pappa glada! Mer än glada!! Den återkommande kommentaren från kenyaner, som kommer vid olika tillfällen - "your are blessed" - är passande.
Bilder på Rasmus; vi har fått rådet från vår adoptionsbyrå att inte lägga ut bilder på Rasmus innan han "är vår". Vi är osäkra till förklaringen varför, men vi kommer ändock respektera rådet.
PS. Det går nu att lägga kommentarer utan krav på något konto. DS
Nog är ett föräldraskap upp och ner över tiden, likaså i Nairobi. Igår hade vi, framför allt pappa, en jobbig dag.
Alldeles för lite sömn då en flaxande och skruvandes Rasmus mestadels låg på pappas sänghalva samt med oregelbundet näringsintag - ingen bra kombination. Därtill ingen täckning på mobilen och dålig täckning på Huawei's Safaricom installation. Nej, pappa behöver bli bättre på både sömn och mat, känner dock att det är på väg. Mamma gör ett strålande jobb med planering och liknade.
Idag däremot har varit en fantasisk dag, framför allt för att vi ser att Rasmus börjar öppna uppsig mer och mer - det märks att han gillar mamma och pappa! Vi tog en utflykt till Ya-Ya centers Java house runt tre-tiden, Rasmus frukt medtagen, viktigt! Mamma tog en toast och pappa en grillad tilapia - en inhemsk söt-vatten fisk som är jättegod. Väl ätna så fick vi en trevlig överraskning, vi träffade halva familjen S, med tillhörande mormor, vi hoppas få träffa dom mer!
Rasmus somnade idag utan den nästan sedvanliga tokgråten, mamma och pappa glada! Mer än glada!! Den återkommande kommentaren från kenyaner, som kommer vid olika tillfällen - "your are blessed" - är passande.
Bilder på Rasmus; vi har fått rådet från vår adoptionsbyrå att inte lägga ut bilder på Rasmus innan han "är vår". Vi är osäkra till förklaringen varför, men vi kommer ändock respektera rådet.
PS. Det går nu att lägga kommentarer utan krav på något konto. DS
tisdag 5 januari 2010
Nairobi Java house
[Fredrik]
Idag har vi träffat Minna og Jeppe som har lilla Silja. Minna och Jeppe kom till Kenya två dagar innan oss så vi har
ungefär samma funderingar och frågeställningar, på våra barns utveckling och på livet i övrigt här i Nairobi. Vi hade en "hyggelig fika" på Java house på Ya-Ya Center. Silja och Rasmus har både haft sitt första år på samma barnhem, det verkar som
om dom kände igen varandra när vi möttes, men det är svårt att uttolka om det verkligen var så. Java house är ett populärt café för flera adoptiv föräldrar, möjligen för det känns lite västerländskt, klassiskt modernt cafe´med bra utbud samt humana
priser kan vara en förklaringen till populariteten.
Rasmus är nu väldigt tydlig med när något inte passar honom, exempelvis ibland när maten han äter tar slut, han skriker och gråter, han vill ha mer och är nästan otröstlig, detta hända på Java house. Efter hans fruktblandning fick han de sista av pappas tonfisk-smörgås. Det var ganska mycket kvar som han glupskt åt upp. När det var slut, så ja... då skrek och grät han.
Pappa gjorde en avledningsmanöver och tog upp honom i famnen för att utforska loggan till Java house, tämligen pedagogisk med ögon, näsa, mun. Strax efter då gråten stillnat kom de fram en kvinna till oss, hon tyckte Rasmus var "qute" och undrade varför jag bar honom. Blev osäker på vem hon var men förklarade lugnt att jag och Viveka är här för att adoptera honom varpå hon svarade:- varför inte adoptera hennes barn? Ja, jag var ju säker på att jag missförstod henne, men efter lite mer konversation så menade hon allvar - hon var fattig och ville att någon skulle ta hand om hennes barn! Jag kände att jag var tvungen att avbryta och förklarade att jag inte visste hur jag skulle hjälpa henne, och gick tillbaka till vårt bord. Hon kom tillbaka efter en liten stund och vad vi förstod återigen ville ha hjälp med att vi, eller någon, skulle adoptera hennes barn.
Ja, oerhört tragiskt och hjärtskärande med den Kenyanska fattigdomen så nära inpå. Det är med delade känslor, så här efteråt, att vi samlat förklarade endast det vi visste, att man måste gå via den juridiska system om man vill låta sitt barn bli adopterat. Vi vet heller inte om hon verkligen förstod betydelsen att att adoptera bort sina barn, hoppas att att allt var ett missförstånd...
Idag har vi träffat Minna og Jeppe som har lilla Silja. Minna och Jeppe kom till Kenya två dagar innan oss så vi har
ungefär samma funderingar och frågeställningar, på våra barns utveckling och på livet i övrigt här i Nairobi. Vi hade en "hyggelig fika" på Java house på Ya-Ya Center. Silja och Rasmus har både haft sitt första år på samma barnhem, det verkar som
om dom kände igen varandra när vi möttes, men det är svårt att uttolka om det verkligen var så. Java house är ett populärt café för flera adoptiv föräldrar, möjligen för det känns lite västerländskt, klassiskt modernt cafe´med bra utbud samt humana
priser kan vara en förklaringen till populariteten.
Rasmus är nu väldigt tydlig med när något inte passar honom, exempelvis ibland när maten han äter tar slut, han skriker och gråter, han vill ha mer och är nästan otröstlig, detta hända på Java house. Efter hans fruktblandning fick han de sista av pappas tonfisk-smörgås. Det var ganska mycket kvar som han glupskt åt upp. När det var slut, så ja... då skrek och grät han.
Pappa gjorde en avledningsmanöver och tog upp honom i famnen för att utforska loggan till Java house, tämligen pedagogisk med ögon, näsa, mun. Strax efter då gråten stillnat kom de fram en kvinna till oss, hon tyckte Rasmus var "qute" och undrade varför jag bar honom. Blev osäker på vem hon var men förklarade lugnt att jag och Viveka är här för att adoptera honom varpå hon svarade:- varför inte adoptera hennes barn? Ja, jag var ju säker på att jag missförstod henne, men efter lite mer konversation så menade hon allvar - hon var fattig och ville att någon skulle ta hand om hennes barn! Jag kände att jag var tvungen att avbryta och förklarade att jag inte visste hur jag skulle hjälpa henne, och gick tillbaka till vårt bord. Hon kom tillbaka efter en liten stund och vad vi förstod återigen ville ha hjälp med att vi, eller någon, skulle adoptera hennes barn.
Ja, oerhört tragiskt och hjärtskärande med den Kenyanska fattigdomen så nära inpå. Det är med delade känslor, så här efteråt, att vi samlat förklarade endast det vi visste, att man måste gå via den juridiska system om man vill låta sitt barn bli adopterat. Vi vet heller inte om hon verkligen förstod betydelsen att att adoptera bort sina barn, hoppas att att allt var ett missförstånd...
söndag 3 januari 2010
Trehjuling och kameleont
[Fredrik]
Igår shoppade vi. På vägen till leksaksinköp på Ya-Ya, så gick vi förbi en mindre marknad. Vi har saknat något att
sitta på vid poolen, hittade där en finfin Masai-pläd för 60:-, fick också med oss underlägg i täljsten samt tre täljstensägg för 80:-
Det stora inköpet gjordes på Ya-Ya dock, en blå-röd trehjuling till Rasmus. Det verkar som han tycker den är skojig, trots att vi fortfarande måste putta honom framåt, han har för korta ben till att nå fram till pedalerna. Vi räknar ju att vara här mellan 7-12 månader, så han skall nog hinna växa i den.
Idag har vi varit lite låga, Rasmus är lite tagen av sin förkyling och har svårt att komma till ro när han skall somna. vi börjar känna att lägenheten inte är så rolig. Den funkar möjligen som enkelt semesterboende under en period, men inte som permanentbostad som vi ändå får betrakta vårt Kenya boende som. Livet går upp och ner även här, men trots allt har vi varann här och ett leende från Rasmus skingrar lätt bort ett obetydligt orosmoln.
Vid poolen idag såg vi ett häftig djur, en kameleont. Den kröp försiktigt i växtligheten som omringar stängslet som
omringar poolen. Se bild nedan.
Kameleonten vid poolen.
Pappa och Rasmus vid ingången till Nakumatt.
Gården till där vi bor. Vi bor i den vänstra delen, hoppas få titta på alternativ i den högra delen som är flera standarder högre, för samma penning(?)
Poolen på morgonen.
Rasmus badar och myser med mamma.
Igår shoppade vi. På vägen till leksaksinköp på Ya-Ya, så gick vi förbi en mindre marknad. Vi har saknat något att
sitta på vid poolen, hittade där en finfin Masai-pläd för 60:-, fick också med oss underlägg i täljsten samt tre täljstensägg för 80:-
Det stora inköpet gjordes på Ya-Ya dock, en blå-röd trehjuling till Rasmus. Det verkar som han tycker den är skojig, trots att vi fortfarande måste putta honom framåt, han har för korta ben till att nå fram till pedalerna. Vi räknar ju att vara här mellan 7-12 månader, så han skall nog hinna växa i den.
Idag har vi varit lite låga, Rasmus är lite tagen av sin förkyling och har svårt att komma till ro när han skall somna. vi börjar känna att lägenheten inte är så rolig. Den funkar möjligen som enkelt semesterboende under en period, men inte som permanentbostad som vi ändå får betrakta vårt Kenya boende som. Livet går upp och ner även här, men trots allt har vi varann här och ett leende från Rasmus skingrar lätt bort ett obetydligt orosmoln.
Vid poolen idag såg vi ett häftig djur, en kameleont. Den kröp försiktigt i växtligheten som omringar stängslet som
omringar poolen. Se bild nedan.
Kameleonten vid poolen.
Pappa och Rasmus vid ingången till Nakumatt.
Gården till där vi bor. Vi bor i den vänstra delen, hoppas få titta på alternativ i den högra delen som är flera standarder högre, för samma penning(?)
Poolen på morgonen.
Rasmus badar och myser med mamma.
fredag 1 januari 2010
Två veckor
[Fredrik]
Tänk att det imorgon lördag gått två veckor sedan vi lärde känna Rasmus.
Två veckor i Sverige-vardagen svishar förbi i ett nafs. Två veckor med vår son har gått fort, ofattbart fort. Samtidigt så känns det som vi känt honom en lång tid... Konstigt det där, tiden är verkligen relativa, även samma tid beronde på hur man betraktar den.
På nyårsafton samlades i stort sett alla familjer på en italiensk restaurang i närheten. vi var i valet och kvalet om skulle följa med. Valet blev till slut lätt, såklart skulle vi mysa, bara vi i familjen. Inte på grund av att de andra luktar konstigt eller är märkliga på något sätt. Nej, de andra familjerna, åtminstone de vi hunnit träffat, är fantasiska, vi får mycket stöd i dom, både praktiskt och som frågeplank då de har den erfarenhet vi ännu inte påsamlat oss. Nej, vi stannade hemma av den enkla anledningen att vi behöver mer enskild tid till att lära känna varandra, mamma, pappa och Rasmus. Vi hade vår nu sedvanliga nattningsprodecure, vid sju, efter Rasmus druckit sin kvällsmjölk, går hela familjen och lägger sig. Rasmus har lite spring i kroppen kvar, men har utnyttjar den mer och mer till att leka och "prata" med mamma och pappa innan han till slut inte orkar skruva på sig längre utan somnar med fötterna åt olika håll. Detta är mamma och pappas lyxstund på dagen, myset efter en bra dag, samt vara med när han lugnt somnar mellan oss.
Imorgon kommer Jane till oss, för att hjälpa till med tvätten. Vi betalar henne såklart, är inte riktigt säker på överenskommelsen än, men tror att hon kommer en gång i veckan och handtvättar(!) i vårt badrum.
Kan också vara imorgon vår 19-liter dunk med dricksvatten kommer, eller var det nästa lördag? Har ytterligare en överenskommelse med några killar som kör ut vatten till oss till lägenheten, har fått tips av pappa F.
Vatten bär mycket här, vi köper en 5-liters dunk varje dag, det verkar vara dagsförbrukning för oss.
PS. Vi gillar era kommentarer, dom värmar DS.
Tänk att det imorgon lördag gått två veckor sedan vi lärde känna Rasmus.
Två veckor i Sverige-vardagen svishar förbi i ett nafs. Två veckor med vår son har gått fort, ofattbart fort. Samtidigt så känns det som vi känt honom en lång tid... Konstigt det där, tiden är verkligen relativa, även samma tid beronde på hur man betraktar den.
På nyårsafton samlades i stort sett alla familjer på en italiensk restaurang i närheten. vi var i valet och kvalet om skulle följa med. Valet blev till slut lätt, såklart skulle vi mysa, bara vi i familjen. Inte på grund av att de andra luktar konstigt eller är märkliga på något sätt. Nej, de andra familjerna, åtminstone de vi hunnit träffat, är fantasiska, vi får mycket stöd i dom, både praktiskt och som frågeplank då de har den erfarenhet vi ännu inte påsamlat oss. Nej, vi stannade hemma av den enkla anledningen att vi behöver mer enskild tid till att lära känna varandra, mamma, pappa och Rasmus. Vi hade vår nu sedvanliga nattningsprodecure, vid sju, efter Rasmus druckit sin kvällsmjölk, går hela familjen och lägger sig. Rasmus har lite spring i kroppen kvar, men har utnyttjar den mer och mer till att leka och "prata" med mamma och pappa innan han till slut inte orkar skruva på sig längre utan somnar med fötterna åt olika håll. Detta är mamma och pappas lyxstund på dagen, myset efter en bra dag, samt vara med när han lugnt somnar mellan oss.
Imorgon kommer Jane till oss, för att hjälpa till med tvätten. Vi betalar henne såklart, är inte riktigt säker på överenskommelsen än, men tror att hon kommer en gång i veckan och handtvättar(!) i vårt badrum.
Kan också vara imorgon vår 19-liter dunk med dricksvatten kommer, eller var det nästa lördag? Har ytterligare en överenskommelse med några killar som kör ut vatten till oss till lägenheten, har fått tips av pappa F.
Vatten bär mycket här, vi köper en 5-liters dunk varje dag, det verkar vara dagsförbrukning för oss.
PS. Vi gillar era kommentarer, dom värmar DS.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)