Frisk luft

[Fredrik]
Vi bor inte i centrala Nairobi, men det känns som om vi bor i "innerstan" i alla fall, mycket bilar, avgasutsläpp som inte går att hitta i Europa tror jag. Därför har vi sett fram emot dagens begivelse under flera dagar - En heldag i Ngong hills, med Salash som guide.
Vi visste egentligen inte så mycket om turen, mer än att den är omtyckt av andra här på Riara. Jag har vandrat en del, i norska fjällen, och då
är man ganska förbered, på längd, tid, väder, vilket ger underlag på planering an packning. Idag gissade vi hur det skulle te sig, samt tog med mycket vatten. Trippen blev något längre än jag trott och mer krävande, sammantaget blev det en fantastisk dag! Vi blev uppplockad av Salash 09.30, åkte till hans hemtrakter intill Ngong hills. Vi började turen 11.00, då hade vi träffat hans fru och barn, han bor alldeles intill ingången till naturreservatet. Naturreservatet inrättades 1984, innan dess levde många masaier i området, bl a Salash som växt upp i området. 1984 byggde han sitt hus på mark han då fått av den dåvarande presidenten Daniel Moi efter han "kastat ut" honom från området. Jo, Salash är en riktigt masai, en cool sådan. Vid 16.00 var vi tillbaka där vi startade.
Fulla med intryck, och spännande information Salash guidat oss med, men också tomma på energi. Som avslutning fikade vi i Salash hus, han fru hade gjort något som
liknar pannkakor och kallas chipai, tror jag.

Inte så mycket bilder, ett tips på bra bilder, titta in på Minna og Jeppes blog http://blog.jeppeogminna.dk/#home
Kamera kommer med farfar i slutet på mars.



Rasmus och Simon. Simon en Salash granne som var med, för att rädda oss från
eventuella uppretade bufflar.


Salash!


Salash kan sina kullar. Här förklarar han hur ett myrbo och ett träd lever i symbios.
Myrorna gillar ett sekret en annan insekt avger på trädet. Trädet gillar att myrorna försvarar sig och trädet utifall någon börjar mumsa på det exempelvis.


På väg upp till toppen, c:a 2.500 meter kom vi upp till.


En sådan här tur följer såklart inte Rasmus rutiner till fullo, men pappa och mamma var väl förbereda med snacks i form av riskakor och melon,som fungerade som mellanmål innan vi åt pappas kycklingsallad på toppen c:a kl 13.00. Den blev en lång dag för Rasmus, varmt och sitta i babybjörnen en hel dag kanske inte är det man ser framför sig som en bra barndag, men jag tror att han tyckte det var lika roligt som mamma och pappa. Ingen gråt på hela dagen, dock lite kny vid 17.30, då vi fortfarande inte kommit hem. Han gillade också Simon som busade med honom.

Alltså, efter en Tusker och halva pizzan från besöket på Mediterrano i går, kändes dagen fulländad. Ni som avslutat en hel vandringsdag, eller tuff skiddag förstår vad jag menar. Det hettar i ansiktet, man känner sig trött, men nöjd och behöver just ingenting mer för stunden. Kanske en Tusker till i alla fall...