Dr Ounda

[Fredrik]
Hoppas det inte det blir en trend, det här med att åka till Nairobi Hospital. Förra söndagen var det ju mammas och Rasmus som var där, denna söndagen var det pappas tur. Hans feber vill inte ge med sig, efter en dryg vecka med relativ hög feber så insåg jag att kroppen inte fixar detta själv. Är inte så förtjust att åka till sjukhus endast pga en "förkylning", men här i Kenya kan det ju vara andra åkommor som vara vara än mer olustiga. Tog prover för 900:- efter diagnos av Dr Ounda, som för övrigt upplevt Stockholm under två månader. En tydlig infektion som nu behandlas med antibiotika och paracetamol(!). Frågade om paracetamolen verkligen behövdes, kände att jag klarar mig utan den, men doktorn var mycket tydlig, effekten blir bättre om man gör denna combo, nåväl.

Wow, internet, wow ström. Ja de senaste dagarna har de varit en bristvara som ingjuter ett leende var minut de är fungerar. Att fråga etfer anledning till strömavbrott känns ganska meningslöst, någonstans har det pajat helt enkelt. Men varför adsl'en endast fungerar stokastiskt känns svårare att förstå, svaret man får är dock tydligt: "Somebody is working on it."

Efter snart fem veckor i Nairobi så begriper jag väldigt lite om hur saker och ting hänger ihop. Det märks tydligt att den måttstock som man har med sig hemifrån används flitigt med det är såklart inte rättvist, Kenya är ett relativt välmående och fungerande land, mätt med afrikanska mått. Det nairobianska/kenyanska folket är oerhört trevligt, vi träffar mycket folk så fort vi är utanför området vi bor. Sverige och Kenya ligger också väldigt långt ifrån varann på sekulariseringsskalan(kanske inte så mycket praktisk som utövningsmässigt men ändå). Alla, ja, jag tror alla är religiösa i något riktning, mest kristna. Som kontrast till de kristna värderingarna, såsom vi känner till dem, så verkar flera delar av det kenyanska samhället lida av korruption, ser inte var detta rimmar med den religiösa övertygelsen.

Vi gillar folket, vädret(förmodlingen naturen när vi tar oss tid till rese-äventyr), men vissa saker gör att man förundras, lite kritiskt. Med risk för att låta raljerande så vill jag ändå ge ett exempel: Vi har har en lyxlägenhet, det kan man nog säga, den finns två stora backup batterier som tar vid i händelse av strömavbrott, mycket fiffigt. Det är dock endast enskilda uttag som det backar upp: varmvattenberedare, micro och tvättmaskin, men inte kylskåpet! Det finns flera sådana här små nyanser som gör att man funderar: hur tänkte dom här?

Immaculate: vi köper städhjälp, lyx, visst, men sammantaget tror jag alla inblandade mår bra av det. Vi har en tjej vars katolska dopnamn är just: Immaculate, mycket passande namn, eller hur? Hon kommer två gånger i veckan och röjer igenom hela lägenheten på fyra timmar. Vi delar henne med våra danska vänner mittemot, som fick tag på henne någonstans. Vi betalat henne 3000 Ksh i månaden.

En pionjär, eller ja, åtminstone en av de första adoptivfamiljena, åker hem inom två veckor. Halva familjen N är hemma och snart åker den andra halvan hem. Som en avslutningspresent fixad pappa Magnus till stor grillfest här på
Riara. Två stora grillar, en habil PA-anläggning(!) samt diverse tillhörande attiraljer. Vissa vet hur saker och ting fungerar här. Mycket skickligt arrangerat!
En härlig grillfest blev det, Rasmus fick bl a träffa Isak igen och mamma och pappa fick äntligen träffa Isak's mamma och pappa Jaap och Fimke. Isak och Rasmus låg i samma sovrum på barnhemmet och är jämngamla.
Rasmus älskar att ha folk omkring sig, särskilt barn. Han fick träffa några av barnen från Gemina också, tror dock han saknade några andra därifrån...
Han sover ganska bra, de senaste dagarna har han vaknar på natten och varit
ledsen, med det går att trösta honom och snart somnar han om. Han sover mindre efter lunchen, c:a 45 minuter, vet ej varför, men han verkar inte behöva mer just nu. Han äter nästan lika mycket som mamma och pappa. är mest glad genom dagen. Han har lite nya läten, och lite högre men det är inget som låter som ord, hans favorit är fortfarande "dä/där"! Nästa stora steg i utvecklingen är de första fotstegen. Mamma gissar att han går inom 2,5 vecka. Susan och Guardian Pamela inom 1,5 vecka, pappa tror det tar lite längre, 3,5 vecka, fortsättning följer.
Han ändrar beetende lite grann över tiden. Tidigare på morgonen skulle han alltid kvick upp och iväg, nu kan han dröja kvar en stund och mysa med mamma och pappa. Igår vaknade han på natten och låg vaken en stund i mörkret utan att behöva något mer, han såg sig omkring lite grann, bestämde sig sedan för att somna om.


Har köpt en billig näshårssax på Junction.


Lite bilder:


Ett antal apor visar sig ibland på Riara.


Becca, mamma och Rasmus


I stan, Biachara street, barnkläder mest.


Riara apartment. nedåt poolområdet, vi bor högst upp, ungefär ihöjd med därifrån korten är taget.


Mellanvåning är vårt residens, fyra rum&kök.



Grillfest vid poolen.


Pappa och Rasmus vid hans lekhörna. Familjebilder uppsatta i hans höjd.


Mamma shoppar kläder.


Poolfesten igen.


Pappa med Rasmus samt två av våra favoritdanskar: Silja och Jeppe.