Nedräkningen fortsätter

[Fredrik]
Livet tar oss igenom den här resan med Kenya och Rasmus, som på en berg-o-dalbana, verkligen. För c:a två veckor sedan skulle man kunna att vi levde efter Nationalteaterns klassiker.
Stora delar av Riara gänget gick Safariwalk på f.m. för att sedan åka till Rusty Nail för en avslutande lunch som varade fram till e.m.
Nästa dag åkte vi till Kazuri(pärlor och sånt) för att sedan avsluta med kvällsmat på karen Blixten Coffe Garden.
Fredagen var en glädjens dag. Förutom den trevliga obligatorisk fredagsmyset på Svenska skolan så firades det ordenligt på Cedars(libanesiskt restaurang)
efter det att tre! svenska familjer fick igenom den andra hearingen, det som alla här ser som processens avslut.
Lördagen var sedan länge inbokat som fest. En fest som grundade sig i en OS-tippningsförlust för svenskarna mot finnarna. Tippande svenskar bjöd de vinnande finnarnapå mat och dryck vid poolen. Ryktet säger att en antal inte kom i sängs förrens vid midnatt, det är sent för en adoptivförälder.

Två dagar senare fick pappan kraftiga magproblem. I fredags kom insikten att det inte går över av sig själv. Fick medicin, som hjälpte en stund.
Tyvärr inte tillräckligt ordentligt. Det finns egentligen bara tre viktiga möten som man inte får/vill missa genom adoptionsprocessen:
- Första hearing, som innebär att Rasmus blir formellt utsedd.
- Andra hearing som skall innebära att vi endast kommer vara dagar ifrån att få alla nödvändiga papper på Rasmus, för att kunna åka hem till Sverige.
- Mellan första och andra hearing skall en intervju göras med Childrens department(CD).

När den första medicinering var över så kvarstod både hög feber och magproblem samt en intervju någon dag senare. Den 4/5 kl 09.00 var mamma och pappan
på 6:våningen i en halvskappigt rum med "the officer" som utfrågare. Pappan har sällan känt sig så dålig, men vad göra. Nu låter det kanske mer dramatiskt än vad det faktiskt var. Intervju gick bra och vi var hemma innan tolv, tror jag. Dagen efter gjorde hembesöket som också gick bra, så nu är vi uppe på kullarna i berg-och-dal-banan igen. Om c:a tre veckor bör både CD och guardian vara klara med sina resp. rapporter och vi kan börja ansöka om tid för andrahearing. Det ser onekligen lovande ut, men efter snart 5 månader i Nairobi har vi insett att allt och inget kan hända här...

Lite bilder också: