Nedräkningen har börjat

[Fredrik]
Nu kanske det har kommer lite överraskande för er, men vi har haft vår första hearing! Ja, processen kring adoption
från Kenya lämnar en del att önskas, både logiska, men framför allt humana skäl. Jag vet inte vilket som är att föredra, att veta att processen tar, säg, tio månader. Eller att med bonnröta så kan man vara hemma efter drygt sex månader...
Det florerar också en uppsjö rykten om diverse, som gör att man känner sig lite lätt förvirrad ibland. Men i vilket fall, vi har genomgått det första träffen med domaren och Rasmus guardian är nu officiellt utsedd. Detta har gått lång mycket bättre än vi
hoppats på. Vår advokat har varit lite svävande på vilket datum vi kunde komma upp, nu blev det tidigare än han sagt tidigare, dock hade han slängt in en brasklapp om att vi bör vara flexibla vad gäller domstolstider. Vi fick besked i torsdag att vi kanske kunde komma upp på fredagen, vi behövde också verifiera att Rasmus guardian också kunde då. Efter lite sms-ande var vi redo för att finklädda åka till High Court kl 09.00. Sessionen tog c:a 15 minuter och strax innan 11.00 var guardian utsedd, och också mycket viktigt, vi fick den kvinnliga domaren. Hmm, jo, det finns tydligen en kvinnlig och en manlig domare. Den kvinnliga domaren gör avslut på andra hearingen medans den manlige tar ytterligare c:a 6 veckor på sig innan avslut!
Nu väntar tid för intervju med Children apartment, har fått uppfattningen att nu skall de kenyanska myndigheterna göra samma detaljerade utredning som gjort i Sverige, det skall nog gå bra.
Med resa och intervju verkar det ta c:a 5 timmar, det är väl ok, men man skall inte ha barnet med sig! Nu förväntas vi lämna bort Rasmus under en alldeles för lång tid. Devisen "för barnets bästa" efterlevs inte alltid. Nu tror vi ända inte att det blir särskilt oroligt, varken för föräldrarna eller Rasmus. Vi har ju våra fantastiska grannar som ju har känt Rasmus lika länge som vi gjort. Vi har redan övat en timme, då mamma och pappa var och fika och köpte mat på Junction och det fungerade. Vi skall "öva" igen, nästa gång kanske lite längre tid. Vi har såklart gjort samma övning med Silja hon har dock lite svårare att släppa mamma, men det skall nog också gå bra, hon och Rasmus är ju bästisar.

Vi hoppas på tid med Children apartment så snart som möjligt, det som kan lägga hinder i vägen är att nu har Viveka fått lite problem med magen igen, vi får hoppas att det går över.

Om alla förutsägelse och spekulationer som görs kring processen, så kanske vi t.o.m kan vara hemma i juli! Men det överskrider internaliseringsförmågan plus
att vi har hyresgäster i huset juli ut. Men vi bor gärna i sommarstugan, om vi får komma hem i juli. För visst är det fint väder i Sverige då. Och nära Stoltzes är det också, dom är säkert hemma då!