Där!

[Fredrik]
Idag kom det, det första ordet. Och det var svenskt. Vi försöker prata mycket med Rasmus och ibland
säga enkla ord, såsom där. Ikväll när vi skulle lägga honom, vilket brukar vara en utdragen procedur, så
fick han syn på mammas blänkande bälte. Vi började leka med det och snart så sa han repeterande gånger: - där, där.
Hela hans ansikte lyste av skratt när han förstod att vi kommunicerade. Han blev så där tokglad han blir ibland och kastar huvuden bakåt med ansikten alldeles uppskruvat av skratt. Sen var han ju inte trött och när vi tog bälten var han otröstlig
och var mamma var tvungen att gå upp med honom i famnen en stund.

Hur går det med bilder undrar läsare. Jo, det kommer nog. Vi hittade kameran i förrgår, jag hade lagt den på ett bra ställe så att man visste var den var...så vid tillfälle kommer valda bilder komprimeras innan vi laddar upp dem.
Internetuppkopplingen är lite tunn, vet inte vilken bandbredd som finns, utan det blir liksom lite "best-effort".
Vi använder en dongel, Safaricom, som vi ärvt ifrån familj P, som i sin tur ärvt den ifrån familj E. Vi betalar per mängd data, dvs inte efter bandbredd vi gör hemma. Man känner sig lite begränsad men det funkar tillvidare, Du läser ju detta nu!

Igår fick vi träffa familjen S också, det var jätteroligt. Vi träffades på Nakumatt sedan gick vi hem till vårt, Gemina Court och hängde vid poolen en stund

Dagarna är helt fokuserade på att få Rasmus att må bra; sova, äta, bajsa, leka, äta, sova, bajsa, ja, det går runt så, typ.
Vi har dock vågat oss på en liten promenad i området. Den del vi sett av Nairobi hittills är spännande. Det är svårt att ge en beskrivning för allt är en upplevelse. Generellt kan man säga att Kenyanerna är mycket trevliga, hälsar ofta. Idag stannade det t.ex. på vägen för han ville hälsa på Rasmus som tittade på honom med stora ögon. Trafiken är kaosartad, men tycks ha någon struktur som gör att den funkar. Det är en utmaning varje gång man skall gå över vägen till mataffären.