Snart hemma

[Fredrik]
En vecka hit eller dit torde inte spela någon roll i en tidperiod som sträcker sig över 7 månader, men det gör det. I torsdags åka våra danska vänner hem. Den danska byråkratin verkar enkel, de fick ut Silja pass enbart genom att visa upp ett brev från advokaten som sa att beslut var taget på att Silja nu är deras dotter. Vi är glada för deras skull, men känner också att vi vill hem.

För att få ut ett temporärt pass till Rasmus kan det ta c:a 2 veckor. Mestadels för att vi nu är i svensk semesterperiod, där de flesta är lediga. Processen i kort; vi skickar diverse papper till MIA, MIA skickar beslut till svenska ambassaden, svenska ambassaden skickar diverse papper till Skatteverket i Norrland, Skatteverket skickar diverse till svenska ambassaden, , svenska ambassaden skriver ut Rasmus pass, puh.

Alla inblandade har dock varit väldigt hjälpsamma och trevliga och vi kommer ju hem till slut.

Dagarna ser lite annorlunda ut än det gjorde för några veckor sedan, främst pga av att det är "vinter" här nu. Den kallaste perioden sägs vara juli och vissa dagar känns det på morgonen att det är flera grader under 20. Det blir alltså inte så mycket pool-liv. Härom dan åkte vi in till stan bara för att få upp värmen, vi träffade finska vänner och åt lunch på Hilton, lyxigt.

Vi har börjat packa och delar ut saker vi inte tar med oss hem till Sverige. Vår städerska får lite saker, Fred i vakten likaså. Igår åkte vi till Rasmus guardian och vår vän Pamela, för att säga adjö. Hon har inte så mycket pengar, men gör stora insatser får barnen i sitt område och framför allt för sin dotterson Kayle. Hon fick mycket av våra saker och lite mat.

Vi, eller rättare sagt Rasmus, har fått sitt avsked från Kenya Childrens Home, socialarbetarna som jobbar ihop med barnhemmet. En delegation på c:a 10 st kom hem till oss för att säga adjö. De förklarade var och en hur glada de var att Rasmus fått det bra hos sina föräldrar och att han kommer få ett bra liv. De avslutade med flera afrikanska sånger där budskapet var att vi ses igen...mycket känslosamt för både mamma och pappa.