Nu är familjen Möller tillbaka. Tillbaka i Göteborg med den härligaste av prinsar - Rasmus Andy Möller!
Hemresan gick bra, lång, men Rasmus sov nästan hela resan mellan Nairobi och Amsterdam. Väl hemma fick vi hjälp av Rebecka och Lollo för transport till Ankis lägenhet. Heidi ställde upp med bil och bilarnstol. Tack alla ni som tagit så väl hand om oss här hemma. Vi somnade gott den kvällen. Frisk luft, fantasiskt gott vatten, direkt ur kranen, ordningsamt, varmt på golvet, ja, det är några av de saker vi direkt känner att vi saknat i Sverige. Annars känns det i kroppen att det är mycket Kenya kvar i kroppen fortfarande. Precis anlända till Sverige saknar vi inget i Kenya, förutom alla vänner som är kvar, och även de som åkt hem.
På torsdag tänkte vi åka till Azaleadalen i Slottskogen. Från kl. 15.00 tänkte vi vara där, med picnic och filt medtagen. Rasmus och hans föräldrar skulle tycka det var rolig om ni dök upp där. Vi längtar efter er!!!
tisdag 20 juli 2010
fredag 16 juli 2010
Svensk mark
[Fredrik]
På måndag morgon landar familjen Möller på Landvetter. Nu har vi tagit oss igenom det sista krusidullerna för pass, visa-stämpel samt flygbiljetter. Vi hade hoppats komma hem i onsdags men vi missade biljettbokning med 1 minut, någon annan hann före. De sista dagarna har vi fördrivit med utflykter. I torsdags var vi på Windsor Golf Resort, med den uppvärmda poolen, i dag fredag har vi tittat på övergivna elefantungar och på eftermiddagen var vi på Bomas of Kenya, ett ljud- och dansnummer med Kenyanska kultur.
Rasmus utvecklas i allt han tar sig för. Vi upplever att han är riktigt trygg med sina föräldrar, därför vågar vi planera in möten med honom för de som så önskar.
Vi landar på Landvetter c:a 09.15 den 19/7 och de som vill får gärna komma och möta oss där. Det blir dock inget längre möte, Rasmus och vi är nog lite trötta efter resan, därför vill vi gärna träffas i Slottsskogen. Vi vill gärna att ni kommer till Azaleadalen för egenmedtagen picknick någon dag i nästa vecka. Om det regnar mycket flyttar vi fram en dag i taget tills det inte regnar. Hoppas vi ses där.Återkommer med mer info.
På måndag morgon landar familjen Möller på Landvetter. Nu har vi tagit oss igenom det sista krusidullerna för pass, visa-stämpel samt flygbiljetter. Vi hade hoppats komma hem i onsdags men vi missade biljettbokning med 1 minut, någon annan hann före. De sista dagarna har vi fördrivit med utflykter. I torsdags var vi på Windsor Golf Resort, med den uppvärmda poolen, i dag fredag har vi tittat på övergivna elefantungar och på eftermiddagen var vi på Bomas of Kenya, ett ljud- och dansnummer med Kenyanska kultur.
Rasmus utvecklas i allt han tar sig för. Vi upplever att han är riktigt trygg med sina föräldrar, därför vågar vi planera in möten med honom för de som så önskar.
Vi landar på Landvetter c:a 09.15 den 19/7 och de som vill får gärna komma och möta oss där. Det blir dock inget längre möte, Rasmus och vi är nog lite trötta efter resan, därför vill vi gärna träffas i Slottsskogen. Vi vill gärna att ni kommer till Azaleadalen för egenmedtagen picknick någon dag i nästa vecka. Om det regnar mycket flyttar vi fram en dag i taget tills det inte regnar. Hoppas vi ses där.Återkommer med mer info.
måndag 12 juli 2010
Snart hemma
[Fredrik]
En vecka hit eller dit torde inte spela någon roll i en tidperiod som sträcker sig över 7 månader, men det gör det. I torsdags åka våra danska vänner hem. Den danska byråkratin verkar enkel, de fick ut Silja pass enbart genom att visa upp ett brev från advokaten som sa att beslut var taget på att Silja nu är deras dotter. Vi är glada för deras skull, men känner också att vi vill hem.
För att få ut ett temporärt pass till Rasmus kan det ta c:a 2 veckor. Mestadels för att vi nu är i svensk semesterperiod, där de flesta är lediga. Processen i kort; vi skickar diverse papper till MIA, MIA skickar beslut till svenska ambassaden, svenska ambassaden skickar diverse papper till Skatteverket i Norrland, Skatteverket skickar diverse till svenska ambassaden, , svenska ambassaden skriver ut Rasmus pass, puh.
Alla inblandade har dock varit väldigt hjälpsamma och trevliga och vi kommer ju hem till slut.
Dagarna ser lite annorlunda ut än det gjorde för några veckor sedan, främst pga av att det är "vinter" här nu. Den kallaste perioden sägs vara juli och vissa dagar känns det på morgonen att det är flera grader under 20. Det blir alltså inte så mycket pool-liv. Härom dan åkte vi in till stan bara för att få upp värmen, vi träffade finska vänner och åt lunch på Hilton, lyxigt.
Vi har börjat packa och delar ut saker vi inte tar med oss hem till Sverige. Vår städerska får lite saker, Fred i vakten likaså. Igår åkte vi till Rasmus guardian och vår vän Pamela, för att säga adjö. Hon har inte så mycket pengar, men gör stora insatser får barnen i sitt område och framför allt för sin dotterson Kayle. Hon fick mycket av våra saker och lite mat.
Vi, eller rättare sagt Rasmus, har fått sitt avsked från Kenya Childrens Home, socialarbetarna som jobbar ihop med barnhemmet. En delegation på c:a 10 st kom hem till oss för att säga adjö. De förklarade var och en hur glada de var att Rasmus fått det bra hos sina föräldrar och att han kommer få ett bra liv. De avslutade med flera afrikanska sånger där budskapet var att vi ses igen...mycket känslosamt för både mamma och pappa.
En vecka hit eller dit torde inte spela någon roll i en tidperiod som sträcker sig över 7 månader, men det gör det. I torsdags åka våra danska vänner hem. Den danska byråkratin verkar enkel, de fick ut Silja pass enbart genom att visa upp ett brev från advokaten som sa att beslut var taget på att Silja nu är deras dotter. Vi är glada för deras skull, men känner också att vi vill hem.
För att få ut ett temporärt pass till Rasmus kan det ta c:a 2 veckor. Mestadels för att vi nu är i svensk semesterperiod, där de flesta är lediga. Processen i kort; vi skickar diverse papper till MIA, MIA skickar beslut till svenska ambassaden, svenska ambassaden skickar diverse papper till Skatteverket i Norrland, Skatteverket skickar diverse till svenska ambassaden, , svenska ambassaden skriver ut Rasmus pass, puh.
Alla inblandade har dock varit väldigt hjälpsamma och trevliga och vi kommer ju hem till slut.
Dagarna ser lite annorlunda ut än det gjorde för några veckor sedan, främst pga av att det är "vinter" här nu. Den kallaste perioden sägs vara juli och vissa dagar känns det på morgonen att det är flera grader under 20. Det blir alltså inte så mycket pool-liv. Härom dan åkte vi in till stan bara för att få upp värmen, vi träffade finska vänner och åt lunch på Hilton, lyxigt.
Vi har börjat packa och delar ut saker vi inte tar med oss hem till Sverige. Vår städerska får lite saker, Fred i vakten likaså. Igår åkte vi till Rasmus guardian och vår vän Pamela, för att säga adjö. Hon har inte så mycket pengar, men gör stora insatser får barnen i sitt område och framför allt för sin dotterson Kayle. Hon fick mycket av våra saker och lite mat.
Vi, eller rättare sagt Rasmus, har fått sitt avsked från Kenya Childrens Home, socialarbetarna som jobbar ihop med barnhemmet. En delegation på c:a 10 st kom hem till oss för att säga adjö. De förklarade var och en hur glada de var att Rasmus fått det bra hos sina föräldrar och att han kommer få ett bra liv. De avslutade med flera afrikanska sånger där budskapet var att vi ses igen...mycket känslosamt för både mamma och pappa.
tisdag 6 juli 2010
Han är vår!
Vi kom igenom domstolen idag! Inga problem, men kanske stor vånda innan. Vi, danskarna och finnarna kom in först av alla dagens case. Adrenalinet pumpade innan det gick upp för oss alla att domaren hade tagit sig tid och lagt sin dom - våra barn är nu också juridiskt våra barn!
Nu kommer familjen Möller hem!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)