måndag 7 maj 2012
Utmaningar och kärlek
Det fantastiska skimmer som omgav vår hemkomst från barnhemmet har nu lagt sig något och övergått till en något mer gråmelerad våt filt.
Fredrik har gjort sin andra vända på Tropical, nya bakterier och en liten amöba hälsar på i hans mage och blodomlopp, Rasmus som i början var väldigt entusiastisk undrar nu nog mest varför vi ska ha den här lille killen hemma som mest kräks, förstör och stjäl vår uppmärksamhet, elen försvinner så fort det regnar vilket det gör nästan hela tiden, när vi väl kan tvätta så är det nästan omöjligt att få det torrt pga all fukt, fel på avloppet gör att ur golvbrunnen i tvättstugan kommer gammalt illaluktande vatten mm upp så fort vi diskar.
I torsdags på väg hem från dagis var det en man som försökte stjäla min plånbok som jag oförsiktigt hade i bakfickan på mina byxor, det regnade så jag gick med Rasmus i ena handen och paraplyet i andra. Jag skrek högt vände mig om slog till honom med paraplyet med påföljden att han sprang iväg, under tiden stannade två bilar och fyra män sprang ut och skrek och viftade, en av dem kom fram till mig och Rasmus och kollade att vi var ok, känns skönt att man inte är ensam även om man går själv.
Under promenaderna till svenska skolan kommer jag nog för en ganska lång tid framöver kolla mig över axeln både en och två gånger.
Nåväl, med detta sagt så får jag ändå tillägga att när solen skiner är den varm och skön, Rasmus är glad när han får bada även om vattnet är iskallt och jag behöver inte vara med honom i vattnet;) Lille Oskar är en liten solstråle, pigg, glad och nyfiken. Fredrik kommer bli bättre och regnperioden tar slut någon gång, och glädjen över att få vara tillsammans är fortfarande störst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch vilket brutalt uppvaknande när man går i sin egen värld under ett regntyngt paraply! Men rådigt tänkt!!!! Och skönt att det stannar folk - svårt att veta om folk hade gjort det i Sverige ens.....
SvaraRaderaOch brorsan får sluta locka till sig såna där äckliga saker som amöbor o baciller, de hade han tillräckligt av sist gång!! ;-)
Rasmus kommer allt att vänja sig han med, bara han får bada och ser att Oskar e en cool kille han med, bara Oskar växer lite mer!
Klyschan att tänka positivt kan sitta långt inne ibland men när solen tittar fram så kanske det blir lite lättare!
Vi tittar på bilderna av er och på Oskar och önskar att tiden går snabbt så vi kan få träffa er! Kramar i massor och lite svenskt solsken kan ni få med! :-)
Malin o Sara
Kenyakoman kommer och går
SvaraRaderaja hjälp så det kan vara! att ha en lillebror är väl både glädje och möda. när francis varit storebror i 3 månader och kompisen skulle få småsyskon utbrast han: "Jag hoppas dom får en klinkig (jobbig) lillebror som skriker och kissar i sängen!"
Raderaskönt att ni kan se allt från den ljusa sidan oxå :-)
kramar från oss som följer er på håll den här gången.
Men oj, vad mycket som händer på en gång... hoppas ni blir av med amöborna fort!! Och skönt att det gick bra vid "rånförsöket". Vi försöker förbereda oss mentalt på Kenyalivet här hemma ;)
SvaraRaderaKära Familj Möller! "Går solen ner, går den upp på ett annat ställe" :D Jag säger som Magdalena; det är inte bara lätt att få små syskon - och man har rätt som äldre att undra varför och testa gränsen. Men jag vet att kärlek kommer att växa, och med det tålamod. Ge Storebror en extra kram från tant Kickie. Han kommer att nypa och känna lite, för att i nästa ögonblick pussa på O. Tänk inte mer, alla familjer går igenom det stadiet.
SvaraRaderaAtt faciliteter och Fs kista strular oroar mig inte heller ;-) Men skriv inte mer om bovar - kom ihåg att jag är paranoid... Kom dock ihåg livets hemlighet; Allt ordnar sig. Love från Kickie
Uh! Har først lige nu opdaget att ni har genåbnet jeres blog!;-)
SvaraRaderaMen hvor fint at læse og se billeder :-)
Vi glæder os til skype snart, så vi kan se jer 'live'!!;-)