[Fredrik]
Nu börjar det kännas på riktigt att vi är klara här för den gången. Rasmus är redo att åka hem. Vi förväntade oss att få ut domstolsbesslut 18/6. Visserligen har alla familjer här drabbats av olika situationer som rör myndigheter och inte minst domarnas godtycke, men ingen har hittills haft några större beslut att få ut domstolsbeslutet. Vi, danskarna och en finska familj blev det första. Domaren sköt upp utfärdandet till den 6/7 med motiveringen att han hade ont om tid.
Nåväl, så nu hoppas vi verkligen att det inte kommer in nytt grus i rättsprocessmaskineriet utan att vi faktiskt kommer få tag på alla papper några dagar efter den 6/7. Det tidigaste vi kan komma hem i mitten på juli, men det är heller inte helt orimlig att det kanske blir i slutet.
Tiden har ändå gått fort de senaste veckorna då vi nu har haft vårt tredje och sista besök; Viveka syster Rebecka samt hennes kompis me två ungdomar åkte hem
i torsdags natt. Det har varit två roliga och intensiva veckor. Gästerna har i stort sett hållt igång hela vistelsen och vi har följt med på en del utflykter.
Den klart häftigaste var promenaden genom Hells Gate - ett slags sandstens Grand Canyon. Damerna var ute i Nairobis nattliv till kl. fyra på morgonen en kväll.
Lite läskigt kan man tycka men vår Masai guide och vän - Salaash -följde med dom.
Midsommar blev en underbar dag, Viveka och mamma Å fixade till midsommarstång och kransar bands. Midsommarstången restes på Svenska skolan och "alla" var där.
Det räknas som vinter här nu och det är mycket kyliga än fär bara någon månads sen, mycket mulna dagar, med inslag av regn. Men midsommarafton var det klarblå himlen
grillen var riggad, sillen framdukad, nubben kryddad och små grodorna kring stången, ja, en midsommar att minnas.
Rasmus utveckling fortgår hela tiden, nu springer han riktigt bra, försöker prata mer och mer och är än mer öppen och aktiv med mamma och pappa.
Hans favoritord just nu är helt klar "mamma". Han har blivit mer mammig, men han "mamma" kan även betyda att han vill ha mer uppmärksamhet av pappa.
tisdag 29 juni 2010
torsdag 10 juni 2010
Stoltze's hemma
[Fredrik]
Imorgon förmiddag landar familjen Stoltze på svenska mark. Känns lite annorlunda nu här, de är flera från Riara som är planerade att åka hem i juni, även så familjen Möller om allt går bra. När vi nu börjar närma oss hemresan så är det nya känslor och tankar som kommer fram. Det som känns mest underligt är att några av våra vänner här kommer det dröja innan vi ser igen. När ser vi den italienska familjen igen t.ex? Hoppas inte geografin får för stort utrymme som hinder för återseende. Tror dock att vi träffar familjen Stoltze's först av alla våra vänner vi fått här.
Idag har varit en lugn dag. Strömmen försvann igår kväll och lättjan drev oss då till Junction för lunch, närmare bestämt Dormans. Grillad kyckling och "beef fillet", där Rasmus fick lite av varje. Vi behöver inte tryga vår son med mat, han älskar mat. Han äter det mesta och vissa saker gillar han bättre än andra. Kött är en favorit, men gröna ärtor är också något han blundar och böjer huvudet bakåt åt när han äter.
Efter vi vinkat av familjen Stoltze så packade vi, fam. R, fam. M och fam. C ihop det sista av deras grejer. Det blev en kartong med mat till deras städerska Margret och en större kartong, kallad, Sverigelådan, med bbra och ha grejer få nyanlända. Den får tillsvidare bo hos fam. C.
Får er altruister kan vi nämna att vi nu även köpt mjölkersättning och "napkins" till tygblöjerna till barnhemmet.
Minna och Viveka blev upphämtade av Doris på onsdagsförmiddagen för att sedan åka pickup in till stan, där Doris dealar priset bättre än en mzungu. Doris är föreståndare för barnhemmet. Mjölkersättning kan de tydligen inte få för mycket av, vi har även varit där tidigare med just det. Att ge "bistånd" här känns bra, vi vet att pengarna inte fastnar på fel ställe.
Lite bilder:
Imorgon förmiddag landar familjen Stoltze på svenska mark. Känns lite annorlunda nu här, de är flera från Riara som är planerade att åka hem i juni, även så familjen Möller om allt går bra. När vi nu börjar närma oss hemresan så är det nya känslor och tankar som kommer fram. Det som känns mest underligt är att några av våra vänner här kommer det dröja innan vi ser igen. När ser vi den italienska familjen igen t.ex? Hoppas inte geografin får för stort utrymme som hinder för återseende. Tror dock att vi träffar familjen Stoltze's först av alla våra vänner vi fått här.
Idag har varit en lugn dag. Strömmen försvann igår kväll och lättjan drev oss då till Junction för lunch, närmare bestämt Dormans. Grillad kyckling och "beef fillet", där Rasmus fick lite av varje. Vi behöver inte tryga vår son med mat, han älskar mat. Han äter det mesta och vissa saker gillar han bättre än andra. Kött är en favorit, men gröna ärtor är också något han blundar och böjer huvudet bakåt åt när han äter.
Efter vi vinkat av familjen Stoltze så packade vi, fam. R, fam. M och fam. C ihop det sista av deras grejer. Det blev en kartong med mat till deras städerska Margret och en större kartong, kallad, Sverigelådan, med bbra och ha grejer få nyanlända. Den får tillsvidare bo hos fam. C.
Får er altruister kan vi nämna att vi nu även köpt mjölkersättning och "napkins" till tygblöjerna till barnhemmet.
Minna och Viveka blev upphämtade av Doris på onsdagsförmiddagen för att sedan åka pickup in till stan, där Doris dealar priset bättre än en mzungu. Doris är föreståndare för barnhemmet. Mjölkersättning kan de tydligen inte få för mycket av, vi har även varit där tidigare med just det. Att ge "bistånd" här känns bra, vi vet att pengarna inte fastnar på fel ställe.
Lite bilder:
fredag 4 juni 2010
Rasmus Andy Möller
[Fredrik]
Bananskal, hakuna matata, flyt, ängel, tur, flax, slump, röta är bara några av de ord som passar in på hur familjen Möllers resa hittils har varit i Nairobi - Vi har idag gått igenom den andra och sista hearingen! Vilken betyder att vi är på väg hem!
Rasmus Andy Möller är mycket snart formellt vår son!!! Möllers pojk.
I onsdags fick vi via SMS från advokaten reda på att våra rapportert var i ordning, Children departments rapport hade oroat oss en del eftersom de samma dag vi hade hembesök av dom så stängde dom, om är temporärt, för fler ansökningar pga tidsbrist. I samma SMS antydde han också att vi kanske kunde få tid hos domaren den 4/6. En "första", andra hearing redan den 4/6 var långt över våra förväntningar. Torsdag e.m. ringer advokaten och meddelar: "Ni skall upp i morgon!". Riktig spralliga blev vi när det visar sig att öven våra danska vänner skall upp! Även så våra finska vänner! Väl på plats vid chamber 13 sitter ett A4-papper fastnaglat på dörren: "Alla case som Nambuye har skall avgöras av Kimjuari (den nya domaren) i chamber 73". Alltså, vi ligger sist på Nambuyes agenda och skall nu upp tillsammans med alla Kimjuari's fall. Moloken frågar jag advokaten vad som händer och han svarar att han inte vet. Tiden går i korridoren, några går in, några går ut. Plötsligt händer det, advokaten vinker in oss och våra finska vänner. När vi går ut i från chamber 73 går det upp för oss: "vi har klarat den sista hearingen, Rasmus är nu också formellt vår son!" Det formella pappret - adoptionorder - skall vi kunna hämta den 18/6, sedan är det bara MIA och ambassadgrejer kvar. Då kommer också bilderna på vår prins.
Idag fortsätter nog firandet, medans det i morgon blir till att börja planera hemfärd, t.ex. var skall vi bo i juli?
Dramatiken tog inte slut där, hur skulle det gå för våra danska vänner! Enligt hörsägen så tar inte domaren in mer andra hearingsfall efter kl 11.00. De blev mer och mer spända då de inte ropades in, men kl 11.01 kom de så in, och kom igenom!
Intressant att berätta är att vi har besök också. För en dryg vecka sedan kom min mamma, syster och systerdotter hit och hälsa på. Tre stycken denna gång gjorde att vi var extra observanta på hur Rasmus uppfattar situationen. Men våra besökare har varit idealiska i relattionen med Rasmus. Han förstår att mamma och pappa är just mamma och pappa och att besökarare är något annat. Det har varit ett mycket roligt besök, som just nu avslutas i Masai mara, hoppas dom har roligt.
Bilder också:
Bananskal, hakuna matata, flyt, ängel, tur, flax, slump, röta är bara några av de ord som passar in på hur familjen Möllers resa hittils har varit i Nairobi - Vi har idag gått igenom den andra och sista hearingen! Vilken betyder att vi är på väg hem!
Rasmus Andy Möller är mycket snart formellt vår son!!! Möllers pojk.
I onsdags fick vi via SMS från advokaten reda på att våra rapportert var i ordning, Children departments rapport hade oroat oss en del eftersom de samma dag vi hade hembesök av dom så stängde dom, om är temporärt, för fler ansökningar pga tidsbrist. I samma SMS antydde han också att vi kanske kunde få tid hos domaren den 4/6. En "första", andra hearing redan den 4/6 var långt över våra förväntningar. Torsdag e.m. ringer advokaten och meddelar: "Ni skall upp i morgon!". Riktig spralliga blev vi när det visar sig att öven våra danska vänner skall upp! Även så våra finska vänner! Väl på plats vid chamber 13 sitter ett A4-papper fastnaglat på dörren: "Alla case som Nambuye har skall avgöras av Kimjuari (den nya domaren) i chamber 73". Alltså, vi ligger sist på Nambuyes agenda och skall nu upp tillsammans med alla Kimjuari's fall. Moloken frågar jag advokaten vad som händer och han svarar att han inte vet. Tiden går i korridoren, några går in, några går ut. Plötsligt händer det, advokaten vinker in oss och våra finska vänner. När vi går ut i från chamber 73 går det upp för oss: "vi har klarat den sista hearingen, Rasmus är nu också formellt vår son!" Det formella pappret - adoptionorder - skall vi kunna hämta den 18/6, sedan är det bara MIA och ambassadgrejer kvar. Då kommer också bilderna på vår prins.
Idag fortsätter nog firandet, medans det i morgon blir till att börja planera hemfärd, t.ex. var skall vi bo i juli?
Dramatiken tog inte slut där, hur skulle det gå för våra danska vänner! Enligt hörsägen så tar inte domaren in mer andra hearingsfall efter kl 11.00. De blev mer och mer spända då de inte ropades in, men kl 11.01 kom de så in, och kom igenom!
Intressant att berätta är att vi har besök också. För en dryg vecka sedan kom min mamma, syster och systerdotter hit och hälsa på. Tre stycken denna gång gjorde att vi var extra observanta på hur Rasmus uppfattar situationen. Men våra besökare har varit idealiska i relattionen med Rasmus. Han förstår att mamma och pappa är just mamma och pappa och att besökarare är något annat. Det har varit ett mycket roligt besök, som just nu avslutas i Masai mara, hoppas dom har roligt.
Bilder också:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)