Nedräkningen har börjat

[Fredrik]
Nu kanske det har kommer lite överraskande för er, men vi har haft vår första hearing! Ja, processen kring adoption
från Kenya lämnar en del att önskas, både logiska, men framför allt humana skäl. Jag vet inte vilket som är att föredra, att veta att processen tar, säg, tio månader. Eller att med bonnröta så kan man vara hemma efter drygt sex månader...
Det florerar också en uppsjö rykten om diverse, som gör att man känner sig lite lätt förvirrad ibland. Men i vilket fall, vi har genomgått det första träffen med domaren och Rasmus guardian är nu officiellt utsedd. Detta har gått lång mycket bättre än vi
hoppats på. Vår advokat har varit lite svävande på vilket datum vi kunde komma upp, nu blev det tidigare än han sagt tidigare, dock hade han slängt in en brasklapp om att vi bör vara flexibla vad gäller domstolstider. Vi fick besked i torsdag att vi kanske kunde komma upp på fredagen, vi behövde också verifiera att Rasmus guardian också kunde då. Efter lite sms-ande var vi redo för att finklädda åka till High Court kl 09.00. Sessionen tog c:a 15 minuter och strax innan 11.00 var guardian utsedd, och också mycket viktigt, vi fick den kvinnliga domaren. Hmm, jo, det finns tydligen en kvinnlig och en manlig domare. Den kvinnliga domaren gör avslut på andra hearingen medans den manlige tar ytterligare c:a 6 veckor på sig innan avslut!
Nu väntar tid för intervju med Children apartment, har fått uppfattningen att nu skall de kenyanska myndigheterna göra samma detaljerade utredning som gjort i Sverige, det skall nog gå bra.
Med resa och intervju verkar det ta c:a 5 timmar, det är väl ok, men man skall inte ha barnet med sig! Nu förväntas vi lämna bort Rasmus under en alldeles för lång tid. Devisen "för barnets bästa" efterlevs inte alltid. Nu tror vi ända inte att det blir särskilt oroligt, varken för föräldrarna eller Rasmus. Vi har ju våra fantastiska grannar som ju har känt Rasmus lika länge som vi gjort. Vi har redan övat en timme, då mamma och pappa var och fika och köpte mat på Junction och det fungerade. Vi skall "öva" igen, nästa gång kanske lite längre tid. Vi har såklart gjort samma övning med Silja hon har dock lite svårare att släppa mamma, men det skall nog också gå bra, hon och Rasmus är ju bästisar.

Vi hoppas på tid med Children apartment så snart som möjligt, det som kan lägga hinder i vägen är att nu har Viveka fått lite problem med magen igen, vi får hoppas att det går över.

Om alla förutsägelse och spekulationer som görs kring processen, så kanske vi t.o.m kan vara hemma i juli! Men det överskrider internaliseringsförmågan plus
att vi har hyresgäster i huset juli ut. Men vi bor gärna i sommarstugan, om vi får komma hem i juli. För visst är det fint väder i Sverige då. Och nära Stoltzes är det också, dom är säkert hemma då!

Masai mara

En bild säger mer än tusen ord. Håll till godo:

Farfar på besök

[Fredrik]
Igår åkte farfar hem, efter en 2-veckors vistelse hos oss. Det är riktigt roligt med besök från "verkligheten".
Vi har alla haft härliga dagar, både med vila och äventyr. Innan farfar kom ner hade vi gjort en grovplan hur dagarn skulle se ut
och jag tror att det är en bra idé, tror att farfar tyckte detsamma. Vi har hela familjen på kort på väggen i Rasmus lekhörna och det kändes
som om Rasmus kände igen farfar när han kom. i vilket fall som helst så hade både Rasmus och farfar roligt av att träffa varandra.
Vi gjorde det nu sedvanliga besöket till barnhemmet, vilket var uppskattat såklart. Vi fick också vägt Rasmus, han väger nu 10,2 kg.
Svenska skolan har besökts, goa pizzor på Mediterraneo har ätits, tur till stan för lite sightseeing samt mindre inhandling av souvenirer.
Vi tog även en heldag på windsor golf resort och på vägen hem såg vi handverksbodar utanför Sarit centre. Dagarna efter åkte vi sedermera dit för ytterligare inköp av grejer. Tidpunkten var illa vald, det hade regnat flera dagar i sträck så de stackars hantverkarna hade inte fått sålt så mycket.
Så när vi, tre mzungus dök up där en morgon blev dom ju som tokiga. Dom körde hela registret med hård införsäljning, så jag undrar om alla inköp var noggrannt planerade, men fina grejer blev det.

Vissa dagar har varit lugna också, vilket är skönt, framför allt för Rasmus tror jag, så att han mat- och sovrutiner inte blir helt skeva.
Det är har också känts lyxigt med en farfar som diskar och betalar restaurangbesök!

Farfar hade med sig en kamera också så nu kanske pappa kan få ut lite mer bilder, vilket brukar vara uppskattat.

Avslutningsvis så blev det en safaritur i Masai mara. Flyg ut till mara(sv: det prickiga) med två övernattningar på lyxlodge Fairmont.
Det blev en mycket lyckad trip trots stor förvirring med transportarrangemangen med Micato. När vi landade MittiAfrika kom den ingen och hämtade oss, det löste sig dock tillslut, men samma sak hände när vi åkte hem, den utlovade transporten dök inte upp , Micato som arrangör är tveksam. Mer om masai mara i senare inlägg.

Nu när besöket har åkt hem känns det tomt, undrar just vad Rasmus tänker...